Sedan 1980-talet har ett flertal lokala och regionala program för förebyggande av hjärt-kärlsjukdomar (CVD) initierats i Sverige. Strategin kombinerar befolkningsinriktade hälsofrämjande insatser med riktade hälsoundersökningar och hälsodialoger (specifika åldersgrupper och fokus på CVD-prevention), till stöd för individer att förändra levnadsvanor och därigenom minska risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom. De individorienterade komponenterna fokuserar på mat- och motionsvanor samt rök- och alkoholvanor, samtidigt som individens biomedicinska riskfaktorer speglas.
De olika programmen har i princip haft en gemensam målbild, men det praktiska genomförandet har varierat, såväl utifrån innehåll som målgrupp. Tack vare att programmen haft olika profil har de sammantaget för sig tillfört omfattande ny kunskap och nya erfarenheter. Programmen kan karaktäriseras som lågintensiva, vilket innebär att det tar betydande tid innan effekter kan uppnås. De långtidsuppföljningar som nu publicerats visar att den strategi som tillämpats ger påtagliga effekter i form av minskad mortalitet.
Det finns i vårt land ett betydande intresse att beskriva nyckelkomponenter för riktad hjärtkärlprevention. Utifrån en analys av hittillsvarande erfarenheter från lokala och regionala program kan ett svenskt koncept för hjärtkärlprevention karaktäriseras av att det:
