Carina Folkesson, vårdenhetschef och Karolina Hjerne,
biträdande vårdenhetschef på neurointensiven, NIVA. Foto: Carolina Hawranek
På 17:e våningen i Universitetssjukhuset ligger avdelning 70, neurointensiven (NIVA). Vårdenhetschef Carina Folkesson säger att hon i sista stund lyckades tränga in sig bland pilotenheterna. Runt 85-100 medarbetare deltog, och hela kliniken med 180 medarbetare ska gå utbildningen nu i höst.
– Vi följde i stort sett upplägget och förlade tillfällena till två strategidagar som var obligatoriska. Vi valde ut några filmer och skickade ut kunskapsunderlaget i förväg. Även om det ibland var svårt att känna igen sig så funkade det bra. Det blev riktigt livliga diskussioner, minns hon.
Grupperna var blandade. Sjuksköterskor, undersköterskor och kuratorer deltog, men ett tjugotal läkare som arbetar på avdelningen var inte med.
– Egentligen hade vi velat ha med hela personalstyrkan, men doktorerna är hela tiden planerade för operationer, mottagning och liknande och vi har ingen möjlighet att stänga ned verksamheten. Sedan finns det en motvilja mot olika typer av utbildningar i den här gruppen, och vi var tvungna att prioritera, säger Carina Folkesson.
Hela utbildningen tog runt elva timmar. Framförallt sjuksköterskor och undersköterskor fick bättre insyn i varandras arbete, men avsaknaden av läkare ifrågasattes.
– Det diskuterades för att man tyckte att läkarna hade behövt det här, berättar Carina Folkesson.
Cirka 95 procent av patienterna som vårdas på NIVA kommer in akut, och ibland i svåra tillstånd. För medarbetarna är det därför kontakten med anhöriga som kan vara en utmaning. Men filmerna gav upphov till reflektioner kring rollen både som professionell och patient, eftersom man någon gång även varit ”på andra sidan”.
– Det blev lite olika fokus i varje grupp. En röd tråd var professionaliteten; att inte tappa sin professionalitet och komma för nära de anhöriga. Många tog exempel från sin egen vardag, men vi skulle verkligen ha velat ha en film som visar just mötet med anhöriga, säger hon.
Carina Folkesson upplever att det efter utbildningen blivit enklare att ta upp bemötandefrågor och diskutera klagomål i personalgruppen. Annars kan jargongen på NIVA vara ganska hård.
– Vi får mycket positiv feedback, men det negativa kommer inte alltid fram. Väldigt många befinner sig i en beroendeställning och det är inte alltid lätt att klaga som anhörig. Nu är det lättare att ta upp den typen av frågor med medarbetarna, säger hon.
Läromaterialet ledde bland annat till en diskussion kring besökstider och bemötande. Carina Folkesson säger att många upplever att det blivit bättre och att de fått en bättre tydlighet mot anhöriga i dag.
NIVA har efter pilotstudien också deltagit i en studie där studenter i kommunikationsvetenskap observerat och analyserat avdelningens arbete. Det har gått väldigt väl i linje med läromaterialet och blivit en naturlig fortsättning på arbetet.
– Vi har blivit mer medvetna i dag, det har ju inte vänt direkt, men säkert påverkat oss. Det var en stor chans till reflektion kring vad vi kan förbättra. Framförallt på en intensivvårdsavdelning är det så lätt att ett ordval eller kroppsspråk uppfattas fel, säger hon.
Även om det egentligen inte är något nytt i materialet rent teoretiskt så tycker Carina Folkesson att det blir något nytt i praktiken. På frågan om hon skulle rekommendera andra att genomföra utbildningen tvekar hon inte.
– Ja, vi kan rekommendera det till alla, även om det säkert tas emot olika, så ger det en ordentlig funderare. Det tar mycket tid, men det är det värt, säger hon.
Text: Carolina Hawranek
Hälsofrämjande möten i vården är titeln på det webbaserade läromaterial som temagrupp Hälsofrämjande förhållningssätt initierade 2008. Ulrika Müssener, universitetslektor på institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet, utsågs till projektledare 2009 och arbetade tillsammans med arbetsgruppen fram utbildningen.
Ekholmens vårdcentral, Region Östergötland
